Upp till kamp!

Idag är jag så upprörd att jag bara darrar. Jag har sovit fyra timmar i natt. Och orsaken?

Igår kväll var jag på föräldramöte på lilla A:s dagis. Där berättade rektorn att de ska slå ihop de båda grupperna med barn födda -02 för att skapa en enda stor avdelning - med 32 barn. 32 fyraåringar på en avdelning byggd för 16 barn. Visserligen får de även en lekhall att hålla till godo med och de gjorde sitt bästa för att slänga åt oss försoningsgåvor - de ska få två timmar i veckan hos en bildpedagog, hälften av barnen kommer nästan alltid att vistas ute osv osv. Faktum kvarstår ändå att de blir 32 barn på tre toaletter, 32 barn som ska äta lunch ihop. 32 barn som ska ha pedagogisk verksamhet med 4 vuxna.

Motivet är, enligt rektorn, att man annars måste göra sig av med personal. Eftersom barngrupperna länge varit så stora (detta är ett populärt dagis) "tvingas" man ta in 28 ettåringar till hösten för att kompensera för dem som försvinner till skolan.

När lilla M gick på samma förskola (hon var då 5-6 år) var de först 26, sedan 27 barn i gruppen. Det kändes ohållbart redan då, och ingen i personalen hann uppfatta att hon som nyinflyttad blev utstött.

Det var ett oerhört upprört möte. Den här kampen har förts tidigare. Idag finns det en avdelning med 28 barn födda -00 och en med 30 barn födda -01 på förskolan. Förra året lovade de att det inte skulle bli så här stora grupper igen. Igår kväll sa rektorn att -03:orna kommer inte att slås ihop nästa år. Bra, kul, men hur hjälper det våra barn? Ingen lyssnar på oss. "Om ni sätter er emot det här beslutet är det ju bara personalen som blir lidande", sa rektorn.

Idag har jag mejlat de fyra stora dagstidningarna, ABC-nytt, Agenda och lokaltidningen. En annan mamma ringer Skolverket och Arbetsmiljöverket. Vilken tur att vi båda är sjukskrivna så att vi har tid och ork för sådan här! (Ler snett.)