Gerillaledaren arbetstränar
Det blev en märklig vecka förra veckan, när jag skulle försöka bolla mitt nya liv som gerillaledare med arbetsträning.
Gerillarörelsen går väl så där. Vi fick en del medial uppmärksamhet, och ännu ett stormöte med föräldrar, personal, rektor, administrativa chefer från kommunen och två kommunalpampar. Men 32 barn i gruppen är det ju fortfarande. Till slut blev det hela lite för mycket för mig, och nu kan jag inte ens öppna mejlen utan att det svartnar för ögonen. Alltid är det något nytt inlägg som dyker upp.
Och så började jag ju arbetsträna - totalt lite över fyra timmar förra veckan, fördelat på två dagar. Naturligtvis var det jobbigt (fast jag bara raderade mejl), och naturligtvis blev jag trött. Men framför allt känner jag hur mycket jag förändrats. När jag såg mina gamla mejl från tiden "före" kändes det som om de var skrivna av någon annan. Jag har ett sådant avstånd till allt som rör jobbet, och ett stort motstånd mot att närma mig. Jag satt med på ett avdelningsmöte en morgon och det enda jag kunde tänka var "Jösses vilken massa bullshit". (Sorry, kära kollegor, men det var ju inte ni som pratade...)
Den här veckan ska det bli sex timmar - fördelat på tisdag-torsdag har jag tänkt.
posted by Heliotropen @ 9:00 fm
1 Comments:
Det är det som är det svåraste - att komma tillbaka och hantera känslan av att man har förändrats i grunden samtidigt som alla runt omkring behandlar en som de gjorde tidigare. Å andra sidan är det den främsta anledningen till varför jag nu är på en annan avdelning. Det ser riktigt hyfsat ut såhär långt. Jag är dundertrött när jag kommer hem men det känns bra. Det finns ett visst motstånd fortfarande - okej rätt starkt motstånd - men inget av det som jag tyckte var så jobbigt innan har inträffat. Ingen har frågat konstiga saker eller tittat snett på mig men så har jag också varit mycket öppen med vad som har varit. Tänkte att det liksom är bäst. Slutsats: du är normal :).
Lycka till med gerillarörelsen!!!
Skicka en kommentar
<< Home