Vilse i pannkakan

Min arbetsgivare visar sig för närvarande inte från sin bästa sida. "Omorganisation" och "centralisering" är orden för dagen. Vid årsskiftet omorganiserades hela företaget. Samtidigt arbetar man för att föra ut en ny arbetsmetod, eller "rulla ut den över verksamheten" som det vanligtvis kallas. Det innebär att så kallade navigatörer ska ut på alla olika avdelningar, studera hur alla jobbar och föreslå effektiviseringar, som i klarspråk innebär att några blir "övertaliga". Hela tiden upprepas samma budskap: Vi måste bli snabbare, mer effektiva, sälja mer, mer, mer.

Eftersom jag tillhör de som inte säljer något alls är jag bara en kostnad. Vår del av verksamheten är under luppen sedan ett drygt år tillbaka. I slutet av mars eller början av april ska vi få besked om hur vår nya organisation ska se ut. Före semestrarna ska vi veta säkert vad det innebär på individplan. Mer än så vägrar någon att säga. Det enda vi fått höra är att vår del av verksamheten ska minska med trettio procent.

Som grädde på moset fick vi i torsdags veta att vår chef slutar. Han har blivit befordrad och ska flytta ett par snäpp upp i organisationen. Hans sista dag var i fredags, dagen efter att vi fick beskedet. Så nu sitter vi med en tillförordnad chef när vi går in i en period som enligt chefen ovanför närmaste chefen innebär att vi alla kommer att må så dåligt att det inte är någon idé att vi gör en hälsoundersökning för alla resultat kommer att visa fel.

Det går vilda rykten om hur effektiviseringsarbetet går till på andra avdelningar. Om vilka som slås ut, och hur. Om hur man någonstans skulle få en lapp på sitt bord en viss dag och hur man på andra ställen i alla fall fick en kvart med chefen. Hur många som går sägs det ingenting om. Förra året slog vi rekord och ökade vår vinst med trettionio procent. Den moderna arbetsmarknaden är inte alldeles lätt att förstå sig på.