Det var bättre förr!
I söndags berättade jag för min mamma att jag skulle varra hemma hela dagen på måndagen och söka jobb. När jag sedan ringde henne måndag kväll frågade hon: "Nå, har du fått jobb nu då?"
Jag orkade inte riktigt gå in på det i detalj, men man kan ju konstatera att jobbsökande inte är vad det varit. Inte rekryteringsprocesser heller, kan jag konstatera efter att ha blivit indragen i tre stycken. I ett av fallen läste jag en annons, ringde, skrev en ansökan och kallades till intervju. Och om ni inte sökt jobb på ett tag har ni ingen aning om hur exotiskt det är. För så här har det gått till i övrigt:
Fallet F:
1. Jag läser en annons, ringer, skriver ansökan och det skrivprov som efterfrågas och skickar.
2. Efter två och en halv månad kallas jag till skrivprov tillsammans med elva andra sökande. Vi ska sitta som på en presskonferens och har sedan två dygn på oss att skriva tre texter.
3. Efter ytterligare en vecka kallas jag på intervju.
4. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare till nästa intervjuomgång.
Fallet J:
1. Jag läser en annons, ringer, skriver ansökan och skickar.
2. Jag kallas till ett informationsmöte där jag ombes ta trapporna till plan 5, eftersom företaget har en hälsoprofil. "Ett konditionstest?" frågar jag glatt. "Javisst", är det lika glada svaret. Jag får sedan en nummerlapp och blir fotograferad. Vi är 17 personer kallade som först får lyssna till ett föredrag om företaget, sedan ska göra ett grupparbete där vi under tiden observeras. Sedan ska grupparbetet presenteras muntligt.
4. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare till intervju.
Det här är långt ifrån några extremfall. Clarion hamnade ju i tidningen häromdagen för att de har auditions à la Idol för intresserade. En bekants bekant hamnade på en intervju där hon skulle sitta i mitten omgiven av sju personer som bombarderade henne med frågor.
Test, föredragningar, flera serier med intervjuer, allt sådant tillämpas och det finns ögonblick när det är svårt att inte känna sig förudmjukad.
Vilken har varit din värsta rekryteringsprocess?
Etiketter: arbetslöshet, rekrytering
posted by Heliotropen @ 9:59 fm
4 Comments:
Låter som upp-och-nervända-världen. Flera intervjuer har jag varit med om. En där den andra intervjuarna så öppet visade sitt motstånd att jag ringde senare och sa att vid senare intervjuer så vore det kanske en poäng om intervjuerna kunde åtminstone delvis dölja sitt totala ointresse på gränsen till avsmak eftersom han redan hade bestämt sig gör någon annan.
I övrigt kanske det där beror på vilken sorts jobb man söker. Kanske. Jag känner inte något större, ja jag känner mig inte särskilt motiverad att ge mig ut på arbetssökarmarknaden, a k a köttmarknaden igen.
Va!? Hade du inte barnen med dig på intervjuverna?? Det hade jag och se hur det gick. ;)
Lime: Jag tror bara det funkar för pappor.
Jag vill aldrig mer söka jobb! Det där låter hemskt. Vill man ha ett jobb när intervjuarna/intervjun är så knäpp?? Fast vad fan ska man göra.. Jag har aldrgi varit på något annat än ett regelrätt samtal, oftast bara med en person (jo en gång en föreläsningensvariant följt av ett samtal). Fast jag är ju feg och söker sällan kvalificerade jobb, vilket gör att jag fortfarande i vuxen ålder ju inte har något yrke..
Skicka en kommentar
<< Home