Några synpunkter

Eftersom jag kategoriskt vägrar skriva om min företagsläkares bedömning av min psykiska hälsa eller det faktum att jag krockade idag (alla mår bra, inklusive min kära bil Märta, men främre registreringsskylten är kaffeved) tänker jag istället lista några synpunkter jag har i viktiga frågor just nu:

Jag tycker att webbnissarna på okejsex.nu (och framför allt deras reklamkampanj) kunde vara lite mindre könsrollskonservativa och heteronormativa.

Jag tycker att bönderna som söker fruar ska tänka sig för innan de säger sådant som "Lena och jag har så mycket gemensamt. Vi tycker båda om suggor" eller "Hanna är en jättetrevlig tjej. Hon passar bra ihop med fåren."

Jag tycker att det finns alldeles för många rekryteringsföretag i Stockholm.

Jag tycker att november borde förbjudas.

Vad tycker du?

Det var bättre förr!

I söndags berättade jag för min mamma att jag skulle varra hemma hela dagen på måndagen och söka jobb. När jag sedan ringde henne måndag kväll frågade hon: "Nå, har du fått jobb nu då?"

Jag orkade inte riktigt gå in på det i detalj, men man kan ju konstatera att jobbsökande inte är vad det varit. Inte rekryteringsprocesser heller, kan jag konstatera efter att ha blivit indragen i tre stycken. I ett av fallen läste jag en annons, ringde, skrev en ansökan och kallades till intervju. Och om ni inte sökt jobb på ett tag har ni ingen aning om hur exotiskt det är. För så här har det gått till i övrigt:

Fallet F:
1. Jag läser en annons, ringer, skriver ansökan och det skrivprov som efterfrågas och skickar.
2. Efter två och en halv månad kallas jag till skrivprov tillsammans med elva andra sökande. Vi ska sitta som på en presskonferens och har sedan två dygn på oss att skriva tre texter.
3. Efter ytterligare en vecka kallas jag på intervju.
4. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare till nästa intervjuomgång.

Fallet J:
1. Jag läser en annons, ringer, skriver ansökan och skickar.
2. Jag kallas till ett informationsmöte där jag ombes ta trapporna till plan 5, eftersom företaget har en hälsoprofil. "Ett konditionstest?" frågar jag glatt. "Javisst", är det lika glada svaret. Jag får sedan en nummerlapp och blir fotograferad. Vi är 17 personer kallade som först får lyssna till ett föredrag om företaget, sedan ska göra ett grupparbete där vi under tiden observeras. Sedan ska grupparbetet presenteras muntligt.
4. Nästa vecka får jag besked om jag går vidare till intervju.

Det här är långt ifrån några extremfall. Clarion hamnade ju i tidningen häromdagen för att de har auditions à la Idol för intresserade. En bekants bekant hamnade på en intervju där hon skulle sitta i mitten omgiven av sju personer som bombarderade henne med frågor.

Test, föredragningar, flera serier med intervjuer, allt sådant tillämpas och det finns ögonblick när det är svårt att inte känna sig förudmjukad.

Vilken har varit din värsta rekryteringsprocess?