I korthet

Vi tillbringade helgen alla fem i Eskilstuna: Parken Zoo, Sigurdsristningen, bad i två småsjöar, och i Mälaren vid Sundbyholm. Sedan åkte vi och lämnade extraflickan hos hennes riktiga mamma för första gången. Hon ska vara där en vecka. För mig kommer det att ta längre tid än så att komma över den upplevelsen. Vad orättvist livet kan vara. Vad svårt det är att leva med. Vad svårt det är att koppla bort hur hon har det nu.

Ett öra rött

Jag har ett komplicerat förhållande till smärta. Visst, jag är medveten om att de flesta människor faktiskt inte gillar att ha ont, och de som gör det är nog också ganska selektiva i sitt gillande. Åtminstone tror jag inte att masochister heller jublar när de får reumatism.

Hur som helst, smärta som är bekant och begriplig har jag, som de flesta andra, lättare att tåla. Jag tror inte att det har så mycket med smärttrösklar att göra. Så länge som jag varit vuxen har jag till exempel haft en magåkomma, ett funktionsfel snarare än en sjukdom, som ibland är ganska smärtsam. Det tacklar jag numera ganska bra, trots att det kan göra så ont så att jag faktiskt väldigt nästan svimmar. Andra tillstånd, som är mycket mindre smärtsamma, klarar jag inte av att tackla alls.

Som de flesta av mina läsare vet har jag haft en del besvär de senaste nio månaderna. Jag har vid det här laget fyra olika möjliga diagnoser. Den senaste är diskbråck. Jag har en massa olika symptom hopbakade i ett. När det gör som mest ont sitter smärtan som ett stålband tvärs över höfterna så att jag knappt kan gå. Då är jag på ganska gott humör. Betydligt mindre ont gör det när det sitter i rumpan, men då blir jag deppig och fixerad. Går och känner efter hela tiden.

Nu mår jag ganska bra, tack vare min kiropraktor. Däremot har jag sedan en vecka tillbaka problem med käken. Det började som hetta. Det kändes som om jag suttit med halva ansiktet i solen och örat lyste ilsket rött. Eftersom det började för två veckor sedan var ingen sol inblandad. Så småningom började det likna smärta så jag gick glad i hågen till tandläkare. Där blev jag röntgad och fick av den vackra jamaicanskan jag har som tanddoktor höra: "Nej, det syns ingenting. Jag förstår inte riktigt varför det hettar."

Och ner faller jag genom falluckan. Allt blir overkligt. Det gör ont. Inte det ondaste jag varit med om. Långt, långt därifrån. Det gör inte ens ont hela tiden. Men min värld kretsar kring min käke. Jag klämmer på den. Jag känner efter. Jag pratar tandvärk med folk. Jag sysselsätter mig hela tiden för att tänka på något annat. Är det tandvärk? Är det något annat? Och i sådana fall vad? Tänk om det inte går över! Tänk om jag ska springa till läkare i nio månader med det här nu. Och hur ska jag stå ut?

Idag var jag tillbaka hos tandläkaren igen och hon började rotfylla. Men går ångesten också att rensa, tillsammans med kanalerna? Och hur ska jag sluta känna efter?

Mammamoppen

Lilla A och mamma ger sig ut en kväll för att lukta på gullregnet. Lilla A far först, på sin cykel, och ropar ut sina iakttagelser om alla fordon som kommer förbi. Efter kommer den värkbrutna modern.
Lilla A: - Titta, där är en motorcykel. Och det där är moped för den är tjock och går långsamt. Precis som du, mamma.

Lilla A och moralen

Mamma (kör bil och försöker vara rolig): - Där har vi E:s mamma. Henne ska vi inte köra över.
Lilla A: - Mamma, man ska inte köra över nån. Inte ens om det är tjuvar. De har lika värt liv som vi, även om de är dumma.

Nä, det blir nog inget

Alltså, jag är verkligen för det här med demokrati. Jag tycker att man ska rösta så fort man har chansen, i riksdagsval, i folkomröstningar, i Melodifestivalen. Men det här med EU vållar problem.

Jag erkänner direkt: Jag är dåligt insatt. Jag vet inte vad jag tycker om Lissabonfördraget. Och andra saker förstår jag, men har inte hunnit tänka färdigt om, som införselbestämmelserna. Bra eller dåligt? Ingen aning. Så där håller det på.

Det enda jag varit helt säker på från början var att jag inte skulle rösta på Piratpartiet eller Junilistan. Inte på Sverigedemokraterna heller, så klart. Men sedan tog det stopp. De partier jag trodde att jag skulle kunna gilla visade sig ha en del skumt i sina valmanifest (ja, lite har jag faktiskt ansträngt mig). Så till slut gjorde jag det enda rätta. Jag gick in på dn.se och gjorde deras test. Och det visade sig att jag tyckte mest som ... Folkpartiet!

Vilket tur att jag är begåvad med ett sådant bekvämt sofflock!

Funderingar

Lilla M: - Mamma, det där med att vara lesbisk ... Visst räknas det inte om man är kär i sin mamma?

Saker jag lärt mig i provhytten

1. Man ska inte gå och prova baddräkt om man redan känner sig ur humör.
2. Jag kommer aldrig, aldrig mer att visa mig offentligt i bikini.
3. Baddräkter kan vara hur dyra som helst. De är inte mer klädsamma för det.
4. Baddräkter görs generellt sett inte för den halva av Sveriges befolkning som släpar omkring på övervikt.
5. Jag kommer inte att låta något att detta hindra mig från att bada i sommar.