31 maj 2007

How do you do?

Undrar ni vart alla de där samhällstillvända och -kritiska inläggen som jag skrev förr tog vägen? Jag med. Det är ett effektivt sätt att få människor ointresserad av frågor som rör större saker än de själva: Håll dem hela tiden i ovisshet om huruvida de kommer att kunna försörja sig i framtiden. Man skulle kunna bygga en konspirationsteori kring detta. Men det förutsätter också tillgång till mental energi.

Å andra sidan är jag inte så förlamad av oro som jag brukar vara. Faktiskt har jag upplevt fördelen med att vara pessimist: Jag blev inte så djupt chockad av det besked vi fick för några veckor sedan. Jag hade ju redan målat fan på väggen i väldigt klara färger och deras version var, ärligt talat, rätt dassig.

Vad som händer i världen i övrigt har jag dock ingen aning om. Just precis här händer mest feber, kalasförberedelser och deadlines (kan jag få en vettig pluralform, Botilda?).

Hur har ni det?

30 maj 2007

Jag är en bisser-wesser, eller nåt

På nätet förekommer här och var en utmaning som går ut på att man presentera sig med de sju Jeopardykategorier man skulle ha bäst utgångsläge att vinna i. Detta är naturligtvis helt och hållet min kopp te. Och eftersom jag även tävlat i Jeopardy irl kan jag avslöja att ölsorter inte var min kategori, men att sci-fi-filmer till min milda förvåning var det. Men här kommer min drömlista:

1. Edgar Allan Poe.
En självskriven etta i min värld, så klart. Jag har kunnat tävla i ämnet sedan jag var elva ungefär. Visserligen är jag lite ringrostig numera, men jag har trots allt varit ihop med chefen för Poe-museet i Baltimore.

Exempel på fråga:
Svar: Så heter de blommor som växte ymnigt kring hans stuga Fordham i Bronx.
Fråga: Vad är heliotroper?

2. Judendom.
Ett brett ämne, som innefattar religion, historia och några främmande språk. Även här är jag en smula ringrostig, men nog ska det räcka upp till 800-konorsnivån i alla fall.

Exempel på fråga:
Svar: Sabbat.
Fråga: Vilken är den enda judiska högtid Heliotropen upplevt live?

3. En förlorad värld.
Minns ni teveserien från tidigt 80-tal? Eller kanske boken av Evelyn Waugh. Jag var kär i Sebastian och läste boken cirka 8 gånger. När jag fick serien på dvd nyligen kunde jag fortfarande läsa med närmast replik för replik.

Exempel på fråga:
Svar: Detta bjuder Sebastian Charles på vid deras första lunch tillsammans.
Fråga: Vad är ägg från brockfågeln?

4. Tudortidens England.
En fascinerande epok fylld av fascinerande och starka människor. Många av dem etsar sig fast för all framtid när man väl läst om dem, och många frågor finns där. Som vad Elisabet I egentligen tyckte om sin pappa och det faktum att hans halshuggit hennes mamma, eller om Blodiga Maria någonsin var med barn eller om det var skendräktighet eller kanske en tumör som fick hennes mage att växa utan att den efterlängtade tronföljaren någonsin kom ut.

Exempel på fråga:
Svar: Så hette tre av Henrik VIII:s fruar.
Fråga: Vad är Katarina?

5. Skotsk whisky.
Nej, jag dricker det inte. Ja, jag kan mycket ändå.

Exempel på fråga:
Svar: Så heter det destilleri där lilla M sölade ner hela golvet med innehållet i en grotest "klämboll" inköpt på Cawdor Castle.
Fråga: Vad är Benromach?

6. Svenska skrivregler.
Ja, det är jobbrelaterat. Nej, det är inte sexigt. Och ja, det händer att jag bryter mot dem.

Exempel på fråga:
Svar: Aldrig
Fråga: När får man använda versaler mitt i ord!

7. Astrid Lindgren
Nej, jag tycker inte att Astrid Lindgren borde ha fått Nobelpris, men jag har barn. Det räcker som motivering. Och den som kan leta fram en replik i Emil som jag inte kan får förstapris.

Exempel på frågor:
Svar: "Vad hade du för betyg i skolan skulle jag bra gärna vilja veta?"
Fråga: Vad säger Emils pappa när Emils mamma tycker att de ska betala doktorn fem kronor för att få ut femöringen ur Emils mage.

Jag utmanar i min tur Botilda, Lime, Jessika, Fanny och Kajsa.

Etiketter:

25 maj 2007

Curriculum vitae

Hurra för lilla A
fem år ida'!

Intressen: Rosa ponnyhästar, att blaska i handfatet och att pilla av papperet från kritor.

Talanger: Ambiodexter, dvs tvåhänt. Kan skriva spegelvänt med höger hand och rättvänt med vänster. Vet var skåpet ska stå. Duktig på småpill och att låta mycket. Väl utvecklad social förmåga.

Karaktär: Gladlynt. Envis. Humor (skrattar företrädesvis åt kiss, bajs och kalsonger). Mycket ärlig.

Övrigt: Som synes häpnadsväckande vacker.


22 maj 2007

Jag vill ha ett tråkigt liv!

Jag är lite förvirrad just nu. I förmiddags tyckte jag att mina börst kändes så konstiga. Allt kändes obehagligt och inte heller verkade de hålla sig där de brukar. (De brukar väl för sjutton inte sätta ända där nere!) Vid lunchtid fick mysteriet sin förklaring när jag skulle dra upp behåbandet och inte hittade någon behå. Den låg snällt kvar hemma på stolen i sovrummet. Jag måste erkänna att det inte hänt sedan ... ja, sedan jag fick bröst ungefär.

Någon slags stressymptom är det väl. Jag har kommit in i vad jag tror (och hoppas) är årets mest välfyllda vecka. Förutom att jag har en kämpig deadline på jobbet (en vecka tidigare än vad jag räknade med) och ska åka och titta på en festlokal i kväll, gå på öppet hus på lilla M:s skola i morgon, gå på gårdsfest på lilla A:s dagis och på cirkus på torsdag, fira lilla A:s femårsdag med släktkalas på fredag, gå på lilla M:s första fagottkonsert och 50-årsuppvaktning på lördag och åka och hälsa på vår extraflicka på söndag så ska jag ordna presenter, skriva inbjudnngskort, distribuera inbjudningskort, sms-kriga med min dumma halvbror (don't get me started), ha försoningslunch med en kollega jag varit arg på, hämta upp en present som snälla Fanny gjort åt vår extraflicka, beställa tårta och springa ut på lunchen och handla en ny behå och ja, undrar just vad jag glömde ... Hm hm ...

Maken har dessutom hunnit med ett läkarbesök med lilla A. Vi har gått och skällt på henne i månader för att hon skriker hela tiden när hon pratar, och för att hon inte lyssnar på vad vi säger. Det visade sig att ungen var nästan döv, på grund av vaxproppar i öronen. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut skulle ha sagt.

Etiketter: , , , ,

19 maj 2007

Möte med det okända

Naturligtvis tror ni inte att jag är synsk, men då biter ni er i tummen. Se här bara på bevisen, insamlade under bara några få dagar:

1. Härom natten drömde jag att lilla M blev uppäten av krokodiler. Det var mycket realistiskt och obehagligt och jag funderade länge på vad som inspirerat drömmen, utan att komma på något. Kvällen efter ser jag och maken en film där en alligator kalasar på kroppsdelar. Och filmen hette – Déjà vu.

Nå, hör ni de snabba stråkarna i bakgrunden? Kuuusligt!

2. I förrgår kväll roade vi oss med att dricka några drinkar. Nästa dag (igår alltså) skulle jag ut och köra bil. Jag var inte särskilt orolig, men gav mig ändå på att räkna ut hur mycket jag druckit och hur snabbt jag borde har förbränt det. Sedan körde jag två kilometer bort till vårt centrum. På vägen åker jag givetvis rakt in i en poliskontroll och får blåsa för första gången i mitt liv. Jag måste ha verkat löjligt nervös, men klarade mig så klart.

Så: Vad säger ni nu då? Är jag en spåflipp eller -flopp?

Etiketter: , , ,

14 maj 2007

... och så lite Melodifestival

Låt mig säga det helt kort: Jag tycker att Sverige består av en bunt dåliga förlorare just nu. Att The Ark blev besvikna är väl en sak (även om jag tycker att det gick till överdrift också), att alla andra börjar prata om skandal och röstfusk och ESC:s död tycker jag är töntigt. För kom igen: Vinnarlåten var faktiskt en av de bästa. Och flera andra öststatslåtar var också värda höga poäng. The Ark var kanske proffsigast (fast jag tycker att de har gjort bättre ifrån sig vid andra tillfällen), men om inte andra som ser tävlingen gillar den typen av musik så ... ja, då går det som det går.

Själv tycker jag det var lite kul att en lesbisk kampsång vann. Och jag tycker inte att Marija är särskilt lik Lotta Bromée. Och jag tycker inte att hon borde ha varit snyggare. Charlotte Perellis kommentar om att det behövdes mer kvinnlig fägring (fällt innan hon la till de hårdfönade körtjejerna, antar jag) var bara pinsam. Nog om detta.

Etiketter: , ,

Tydligen är jag en bok




You're David Copperfield!

by Charles Dickens

Coming up from a childhood that felt abusive, you have risen through
hard work to gain a place of stature in your life. You've spent altogether too much time
in factories and end up misspelling a fair number of words. But in general you are seen
as a beacon of hope for others who might not be as fortunate. Lots of people keep
mistaking you for a magician and are waiting for you to disappear.



Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Etiketter: , ,

10 maj 2007

Yrkesrådgivning

På vägen hem idag försökte jag förklara lite kort för mina tjejer vad det är som händer på jobbet.
Lilla A: Så de ska ta bort några vuxna som är där på ditt jobb?
Jag: Ja, det kan man säga.
Lilla A: Då tror jag det blir du.
Jag: Okej. Tack.
Lilla M: Mamma, om det blir du så kan du väl börja jobba på Ica, tack. Eller som ridlärare.
Jag: Näe.

Och hur jag mår just nu då? Jo tack, jag är mest trött. Faktiskt mindre orolig är förut. Det beror inte på att jag är nu är säker på att ha jobbet kvar. Det beror nog mest på att jag har ältat allt hemskt så länge att jag inte riktigt har något kvar att älta. Däremot tycker jag rätt synd om en del av mina kolleger. Som S, till exempel, som funderar på hur han ska hanka sig fram till pensionen om han nu får gå: "Jag får väl hoppas på att mamma dör så att jag kan sälja hennes lägenhet och leva på det." Det är fler än jag som kan tävla om titeln "Sveriges största pessimist". När får vi vår egen tävlig på TV4?

Jag ber på ursäkt om jag är dålig på att höra av mig till en del av er just nu. Jag är inte djupt deprimerad, bara väldigt trött. Och inte alls sugen på att prata jobb och framtid.

Etiketter: , , ,

09 maj 2007

And once more, in English

Så blev det sedan länge aviserade stormötet av och det vi fick veta var: Inom marknad och kommunikation kommer det i framtiden att finnas 87 tjänster. 126 personer jobbar inom det området idag. I morgon kommer i stort sett alla tjänster (några specialister är undantagna från processen) att annonseras ut, och alla inom företaget har möjlighet att söka. Den 1 juni ska alla chefer vara tillsatta. Vi andra har på oss till den 12 juni att söka, och den 29 juni ska det vara klart. Från 15 augusti gäller den nya organisationen. Vi ska ansöka på engelska, vilket väckte en del uppmärksamhet.
- Varför? frågade någon i publiken.
- För att engelska är vårt koncernspråk och vi tycker att alla ska ha en grundkompetens.
- Så det här är ett språktest?
- Oh nej.

Vår cv fick vi skriva på valfritt språk. Hon vid bordet bredvid tänker satsa på rövarspråket.

Vad jag tycker om allt detta? Det kära läsare, får ni veta en annan dag. Nu ska jag gå och natta Heliotropen. Det kan hon behöva.

Etiketter: , ,

08 maj 2007

Jag och mina jag

I morgon ska vi ha det stora mötet på jobbet. När vi ska presenteras för Planerna och Visionerna (ja, jag tycker fortfarande illa om versaler), och få veta hur många som blir kvar och hur många som får gå. Spekulationerna når nya höjder. Själv har jag hört en del välunderbyggt skvaller om hur illa det kommer att bli, men det har jag lovat att inte berätta, så jag återkommer i morgon.

Just nu kämpar min oroarsida med min kaxsida i hjärnan. "Det värsta som kan hända är att jag blir ledig över sommaren", säger mitt ena jag, "eller resten av livet", säger mitt andra. "Det är bara ett jobb. Det är fan inte meningen med livet", kontrar kaxiga Heli. "Men det är bra att ha försörjning", svarar den mer pessimistiska. "Det har drabbat många före mig, och alla har överlevt", fortsätter Jag 1. "Men några av dem har fortfarande inte fått ordning på sina liv. Och för övrigt har det inte direkt vimlat av jobberbjudanden för dig tidigare i livet", svarar Jag 2.

Hur som helst, den som lever får se. Kanske är det rent av lite spännande?

Etiketter: , ,

03 maj 2007

Att skiljas är att dö en smula

"Man ska aldrig fästa sig vid folk, för de bara lämnar en", så sa min syster en av mitt livs allra mörkaste höstkvällar. Jag var nitton år och min första pojkvän hade just gjorde slut med mig, och smärtan var så rå och obarmhärtig som den kunde bli. Någon hade älskat mig och sedan slutat – hur skulle man kunna leva med det?

Min syster hade förstås fel. Men hon hade rätt också. Det är livets svåraste moment 22: Det går inte att låta bli att fästa sig vid människor, och det går inte att uthärda att förlora dem. På något sjukt sätt blir det ändå en tröst just i kväll, när jag har bestämt mig för att sluta tvivla på att jag gjort rätt. Visst har vår extraflickas flytt blivit svårare för att vi tagit henne till oss, definivt för oss och förmodligen också för henne. Men å andra sidan har vi sagt det bästa man kan säga till någon: Vi tycker om dig. Och vi tycker om dig så mycket att vi tar dig till oss, helt utan skyddsnät, trots att vi vet hur ont det kommer att göra.

I morgon flyttar hon till en familj hon aldrig träffat. Vi vet inte exakt vart. Naturligtvis förstår jag det här på mitt eget sätt, genom det filter som är Heliotropen. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Och långt inne i mig sitter en liten åttaåring som var så rädd att bli av med sin mamma att hon knappt vågade leva. Och lite närmare ytan sitter en ledsen nittonåring som bestämt sig för att aldrig, aldrig, aldrig älska någon mer. Och som kommer att misslyckas om och om igen.

Etiketter: , , ,

01 maj 2007

Vintern rasat - och jag är så trött

Jag har överskridit någon slags gräns för vad jag orkar med. Igår hade vi inte bara extraflickan här, utan också sju andra gäster, varav tre mer eller mindre bjudit in sig själva. Det var jättetrevligt, men inte människor jag känner så väl, och därmed inte heller människor jag kunde slappna av med riktigt. Lilla A och hennes kompis N hittade dessutom på en massa bus. Sedan gick vi ner till brasan en sväng och hade fullt sjå med att hålla koll på alla barn.

På natten sov vår extraflicka över och klockan tolv följde jag henne "hem". Och kände mig som världens största skurk. Inte för att hon far illa i sitt tillfälliga hem, utan för att hon inte har det hon har här när hon är där. Så jag gick hem och kände mig deppig, och väldigt trött. Vi behöver ju vara en familj bara vi också. Jag behöver vila. Och samtidigt behöver hon oss.

Efter en timme ringde extraflickan igen och ville komma, och efter mycken vånda sa vi ja, hon får vara här under eftermiddagen men gå hem till middag. Jag vet att jag borde klara det, men jag kan inte säga nej någon i hennes situation. Hon är ju inte alls jobbig, det är bara det att det blir jobbigt att alltid ha någon annan här, och det blir stökigt och högljutt med tre barn i huset. På något sätt måste jag hitta ett utrymme för mig själv att ladda batterierna.

Och så hamnar jag i den situationen att jag längtar efter det jag fruktar - flytten. Mitt känsloliv är inte så beskaffat att jag med någon större lätthet kan sätta på känslor på full volym, och sedan stänga av dem igen. Men det blir väl någon råd.

Etiketter: , ,