Skryt

Så här på sommaren går bloggtrafiken ner lite, men jag måste i alla fall skryta om det här: Som ni vet har jag skrivit en roman. I början av året refuserades jag av det ena av Sveriges största förlag, men kortast möjliga följebrev: Tack för att vi fick läsa men tyvärr bla bla bla.

Förra veckan refuserades jag av nästa storförlag. De tog väldigt god tid på sig, vilket väckte vissa förhoppningar, men till slut kom manuset tillbaka. Inte förrän i går orkade jag gå och hämta ut det, och läsa brevet. Och det var inte standard 1a utan följande:

"Tack för förtroendet du visat genom att skicka ditt manus ... till oss. Vi har läst det med intresse. Här finns en spännande och trovärdig psykologi, du har god förmåga att åskådligt skildra scener och komplexa förlopp, och här finns dessutom starka karaktärer. Dock tycker vi att texten haltar i kompositionen. En av våra lektörer uppehåller sig vid detta problem och jag bifogar utlåtande med förhoppning om att det kan vara till stöd i ditt fortsatta skrivande.

Du är naturligtvis välkommen att återkomma med nya manus. Den här gången måste jag dessvärre tacka nej till en utgivning."

Med följde alltså två sidors lektörsutlåtande, till stora delar ett referat, men också med sådant här: "Texten känns för lång och för pratig med sjok av dialog som inte tillför särskilt mycket - vilket är väldigt synd eftersom författaren har ett mycket levande och gestaltande och rytmiskt språk med sinne för just dialog."

Tro nu inte att jag sitter hemma och gråter för att jag blivit sågad. Jag tycks äntligen ha skaffat mig förmågan att koncentrera mig på det positiva som står där: Jag har ett levande och rytmiskt språk! Mina karaktärer är starka! Jag har sinne för dialog! Jag har uppnått SÅ mycket av det jag strävade efter!

Terminologi

Lilla A leker hund med sin gudsyster Sprallinen, tre och ett halvt. De kryper omkring på golvet ganska lättklädda:
Lilla A: - Vad är du för hundras?
Sprallinen tänker så det knakar och kommer på: - Prinsessa!
Lilla A: - Nej, nej, vad är du för hundras?
Sprallinen tänker ännu längre: - Råtthund!

Setting the record straight

Vår vän J försöker visa sig intresserad: - Så hur uttalas egentligen det där instrumentet du spelar, "åbå" eller "åbåe"?
Lilla M: - Fagott.

Om lärare

På DN:s ledarsida skriver man i dag om att vi i Sverige verkligen gillar små skolor, men att det lätt går ut över kvaliteten. Man måste nämligen låta lärare undervisa i fler ämnen än de är utbildade till för att få det att gå ihop. Jag ler lite i mitt stilla sinne. Mitt intryck är nämligen att ämneskunskap är ganska nedprioriterat i skolan.

Jag undervisar ju själv blivande lärare. I våras gjorde en av de en övning med oss. Vi skulle skriva ner tre egenskaper vi tyckte var viktiga hos en lärare, både jag och de andra studenterna. Studenten i fråga hade gjort samma sak med eleverna i några klasser där hon praktiserat.

Jag skrev något i stil med "påläst, pedagogisk, engagerad". Det där är förstås något jag tänkt på förut, ganska ingående. En lärare ska vara någon som har väldigt djupa kunskaper i ett ämne, är bra på att förmedla dem och är intresserad av sin omgivning. Jag var den enda som skrev något sådant på min lapp. Alla andra var fullständigt överens med eleverna om vad som var viktigast hos en lärare: De ska vara snälla. Så nej, kunskaper är tydligen ingen big deal.