Ordlöst

Ibland blir jag liksom lite ... trött. Och redan det är fler ord än jag mäktar med, för egentligen vill jag bara skriva "fan också" och "jävlar" och "vad ända in i glödheta ..."

Historien upprepar sig, men varierar sig på samma gång. Det blåser stormvindar igen kring ett barn i vår närhet. Saker och ting står på spel, inte minst lilla A:s känslor. Just nu hänger allt i luften och jag vet inte vad jag ska känna eller hur jag ska agera, om alls. Men en liten elak del av min hjärna önskar att vi omgavs av människor som alla levde harmoniska och problemfria liv där inget sådant här förekom. Och en självisk liten del önskar att mina barn inte var så bra på att se dem som mår dåligt.

Men jag ska rycka upp mig. Jag ska hitta oaser att dra mig tillbaka till, lätt utarbetad som jag är. Då orkar man bättre och fattar bättre beslut. Jag ska drömma om julen och julklappar. En bok ska man önska sig. En sådan där mysig, avkopplande, som man kan ligga och läsa mörka vinterkvällar och glömma att världen är en farlig och jobbig plats.

Så jag bläddrade i katalogen Julboken som vår bokhandel skickade ut, på jakt efter något att önska mig. Hm ... Få se nu. En bok om familjen Fritzls liv? Kanske inte. "Pojken som överlevde Förintelsen" då, eller en biografi om bin Ladin? Eller någon av cirka trehundra deckare om seriemord och lemlästade kroppar? Hm.

Tillägg till min önskelista: Mörk choklad och ett gammalt hederligt sällskapsspel. Och lite styrka.

Tack, kära ni!

Nu känns allt mycket bättre! Kanske blir det lite halvtyst här så att jag kan ladda inför framtida stordåd. Men titta in ändå, man vet ju aldrig ...

Snart dags

Det närmar sig med stormsteg. Faktiskt är det bara elva dagar kvar. Till årets stora händelse. Heliotropens julkalender.

Fast jag måste erkänna att jag är lite bekymrad. Jag vill inte gnälla eller så. Kanske är det helt enkelt jag som blivit tråkig. Men frågan är: Har jag fortfarande några läsare? Kommer det att lysa en stor rund 0:a efter varje inlägg. Det skulle ju vara lite jobbigt.

Kanske är ni där. Kanske har ni bara jobbat för mycket, känt er oinspirerade eller vad det nu är. Men skulle ni inte kunna vifta med handen lite om ni fortfarande läser?

Jag mötte Lassie

Ni som följt min blogg ett tag vet att detta är en av mina favoritgrenar - långsökta kopplingar till obskyra kändisar. Nu har jag en ny. Eftersom den känns närmast pinsam tycker jag att det är lika bra att ventilera den ordentligt: En gång i tiden bodde vi i samma port som en känd dörrvakt. (Ja, jag vet att det finns en ordvits dold där, men jag orkar inte reda ut det.) Nu har sagde dörrvakt just gjort slut med grannbarnens mamma. När vi kände henne var hon brevbärare. Nu är hon brevbärare och glamorumodell - vilket betyder att man blir fotograferad med väldigt lite kläder, har jag just lärt mig.

Sitter på jobbet och gör en lektionsplanering trots att det är söndag, och tänker i mitt stilla sinne att det finns många sätt att leva sitt liv.

Har du några kopplingar till obskyra och oväntade kändisar?

Obs! Inget för kräsmagade!

Vad lilla M (förhoppningsvis) lärde sig i natt:
a) När man behöver kräkas ska man satsa på att ta sig till den närmaste toan.
b) Om man ändå väljer att springa till den längst bort ska man inte vända när man kommit mer än halvvägs och inser att man inte kommer att hinna fram.
c) Det är bra att plocka undan sina saker i hallen så att golvet inte är fullt av finskor, skolväskor och fagotter.

Vad vi lärde oss i natt:
Att det är tusan så bra att ha en hallmatta som man helt sonika kan klippa bort bitar av och slänga.

Heli - ännu på benen, men ensam om det

Pubertetsgallimatias

Lilla M efterfrågade, högst berättigat, mer information om puberteten. Aha, tänkte jag. Det är ju sådant man har nätet till. Där måste det ju finnas en massa lättillgänglig information riktat till barnen själva. Inte. Skulle det visa sig. Allt jag hittade var riktat till föräldrar, eller påstods vara riktat till barnen. Det vill säga, man har samma ordval men lägger in ett "du" här och var. Allt var också oerhört probleminriktad. Inte det man behöver höra när man står på tröskeln till alltihop och är orolig.

Så hittade vi något som påstods vara riktat till barn. Från American Association of Pediatrics. Märkligt, tänkte jag, att de har information på svenska. Men det var ju bara ännu ett exempel på nätets nya fluga: Maskinöversättningar. Den här behövde man inte ens beställa. Den låg där fix och färdig i något cacheminne. Så fick vi oss i alla fall ett gott skratt:

"Som del av att växa upp, du skar går till och med pubertet. Pubertet är tiden i ditt liv, då ditt förkroppsliga ändringar från det av ett barn till det av en vuxen människa. Dessa ändringar orsakas av kemikalieer i förkroppsliga som kallas hormon. Därför att det finns så många ändringar som händer under pubertet, du kan den din känselförnimmelsenågot liknande förkroppsliga är ut ur kontrollerar. I tid dina hormon skar balanserar ut, och ditt förkroppsliga skar fånga upp.

Ditt förkroppsligar inte endast ändring, utan dina sinnesrörelser ändrar för. Hur du funderare och känselförnimmelsen om dig, dina familj och vänner och din hela värld, kan verka olik. Som du går till och med pubertet, du skar börjar att göra viktiga beslut för dig, tar på mer ansvar och blir mer oberoende.

Om du går redan till och med några av dessa ändringar, du kan fråga sig yourself att, ”är jag normalen?”, eller ”gör annat folk som min den ålderkänselförnimmelsen mig långt?”, Oroa inte. Raddaändringar händer under pubertet, och, även om det kan vara en confusing tid av liv, det kan vara spännande.

Denna broschyr var skriftlig att hjälpa dig att förstå, och avtalet med ändringspubertet kommer med. Del 1 är om ändringarna som flickor går igenom under pubertet. Del 2 är om ändringarna som pojkar går igenom under pubertet. Del 3 innehåller information för båda flickor och pojkar om de emotionella ändringarna under pubertet. Men om ändringarna, som händer till motsatsen, efter du har läst den hela broschyren, du skar lärer inte endast om ändringarna som du går igenom, könsbestämma också."

Lilla M blev inte så mycket klokare, men hon erkände att hon ibland ställt sig frågor av typen: "Är jag normalen?" Däremot aldrig "Gör annat folk som min den ålderkänselförnimmelsen mig långt?"

På begäran

"Heaven tonight". Nästan utsuddad bergväggsromantik.

Retorik och skanderande folkmassor

Det pågår en del Obama-bashing på svenska bloggar. Det fascinerar mig. Vad är det som gör att ett amerikanskt val engagerar så många, så mycket, så långt bort? Argumenten fascinerar mig också. Ett som dykt upp de senaste dagarna är att Obama tydligen är släkt både med Bush och med Dick Cheney. Jag vet inte riktigt vad det är meningen att det ska bevisa, om den som för fram bevisen nu är republikan och gillade McCain mest. Det för tankarna till de där egendomliga argumenten nynazister brukar ha: Hitler dödade inte alls några judar, det är bara en komplott. Vi tycker visserligen att han borde ha gjort, men han gjorde det inte.

En annan sak som dykt upp är en teori om att Obama nu ska styra USA mot att bli en fascistisk och totalitär stat. Misstänker att det handlar om människor som är mindre bevandrade i retorikens effekter. Sanningen är ju den att lysande retorik och skanderande folkmassor inte nödvändigtvis är ett tecken på att man mött en envåldshäskare.

Ska se om jag hittar några länkar lite senare. Nu ska jag gå och undervisa i retorik ...

Tillägg efter seminariet: Nu har jag hittat en länk i alla fall. Annars kan ni ju alltid titta på detta.

Nu är det (nästan) klart!

Vi är visserligen inte riktigt färdigutredda, men nu har vi i alla fall ett preliminärt beslut på att vi är en riktig, officiell kontaktfamilj åt vår kära extraflicka. Vi är jätteglada!

En del registerkörningar och en djupintervju återstår, men eftersom vi redan haft henne en hel del och alla gärna vill att vi kommer igång på allvar så är vi liksom preliminärgodkända. En helg i månaden (fredag till söndag) ska hon vara hos oss, som det ser ut nu, och så lite längre kanske på loven.

Så nu får lilla M snart lite sällskap i våningssängen.

Morgon

Nog känns det lite grand som om man vaknar till en ny era? Oavsett vad man tycker om hans politik eller tror om framtiden: USA har en svart president. Och lilla A är glad.

Läskigt och hemligt

Det var läskigt i Småland i helgen. Riktigt ruskigt faktiskt. Att Halloween är ute struntar vi blankt i, för vi tycker att det är kul.



I kväll städar vi här hemma för i morgon får vi besök. Alla jag berättar det för säger att vi inte behöver städa. Och alla jag berättar det för erkänner att de också skulle städa, om de var i vår sits.

Fortsättning följer ...