Sommar och sol och kortare kjol

Åter i storstaden är vi sedan några dagar, med en dotter som är ett år äldre, och en hel del sand mellan tårna. Vi badade en del, men jag har nog aldrig tillbringat så många dagar på stranden iklädd kofta som denna sommar.

Lilla A tyckte båtresorna var spännande, men visade viss skepticism. När vi kommit till vår gård i Småland och vi stod ute i ladugården sa hon:
- Mamma vet du, vi är också djur.
– Jaha, sa jag, lite distraherad av korna. Vad är vi för djur då?
- Landkrabbor.

I övrigt hann barnen tröttna rejält på raukar, men inte på får, blåbär eller speedway. Vi vuxna hann faktiskt tröttna lite på Gotland som vi upplevde som dyrt och överexploaterat, om än med några smultronställen också.

Sommarhälsning

Det finns så mycket i omvärlden man borde kommentera. Som Migrationsverkets beslut om att det inte förekommer någon väpnad konflikt i Irak - en slutsats som torde överraska USA:s utrikesdepartement - eller Glenn Hyséns kommentar att även om det får homosexuella att avstå från att delta i lagsporter så ska man inte göra något åt den hårda jargongen i omklädningsrummen, för folk måste ju få skämta om vad de vill. Almedalen borde man kanske också kommentera, vad vet jag.

Men det där får någon annan göra, själv har jag fullt upp med att söka jobb, passa barn och skriva klart en roman, inte nödvändigtvis i nu nämnd ordning. Och jag mår faktiskt helt okej. Kanske beror det på att jag ser jobb att söka och har goda förhoppningar om att få något av dem eller på att min arbetsgivare kommer att fortsätta betala min lön ett bra tag till, så jag har tid på mig att söka. Men mest av allt beror det nog på att jag fått så fantastiskt mycket stöd, av vänner, kolleger, uppdragsgivare och bekanta. Jag måste ju vara en ganska bra människa som lyckats omge mig med så många änglalika vänner.

Nu ska jag överge er ett litet tag och ägna mig åt russ, raukar och råmande kor. På återseende alla!