Synonymer

Lilla M: - Mamma, var Italien med i andra världskriget?
Mamma: - Ja, fast de var med på samma sida som Tyskland för de hade den där knäppe Mussolini. Har du hört talas om honom?
Lilla M: - Ja, han var poet, va?
Mamma: - Eh ... nej, har var diktator.
Lilla M: - Ja, det var ju det jag menade.

Le eller dö

Läste i en tidning om att man ska bygga sitt eget varumärke. Det handlar bland annat om att alltid visa sig från sin bästa sida: "Sitter du i en kundtjänst, önska kunden en trevlig dag. Gör det lilla extra, leverera i mästarklass. --- Om du utstrålar positiv energi kommer det garanterat att påverkar hur andra människor uppfattar dig."

Blir du också lite utmattad av sådant? Glad och pigg och överpresterande ska man vara. Man ska tänka positivt och se svårigheter och problem som utmaningar, hantera konflikter klokt och jobba med sig själv. Det är vår tids melodi. Det är nästan vår tids religion.

Gå in på närmaste pressbyrå och räkna hur många tidningar du kan hitta som basunerar ut att nu, nu, nu kan du bli en bättre, smalare, lyckligare, gladare människa om du bara följer tre enkla steg (eller fem eller sju). Jag går på de där grejerna. Jag bär hem tränings-dvd:er, samlar in recept som jag aldrig använder, klipper ibland till och med ut peppande citat. Och förblir samma gamla Heliotrop. På gott och ont. (Heliotrop betyder för övrigt, enligt min egen amatörmässiga analys av den grekiska sammansättningen, någon som vänder sig mot solen.)

Häromdagen fick jag den här mycket tankvärda och allmänbildande länken av en kamrat. Läs den och svara sedan: Positivt tänkande - hiss eller diss?

Heliotropen läser Sköna hem

"Ett hem att älska att komma hem till. Det har den svenska kvinnan med det hektiska bankjobbet i London fått med besked, sedan hon gav inredaren Birgitta Örne fria händer att förvandla släktgården vid havet i skärgården norr om Stockholm till en retreat av internationell karaktär.
---
Dagen före midsommar skulle allt vara klart och kvinnan komma hem från London, hon hade också bjudit in åtta gäster på midsommarfest.
– Jag frågade hur hon skulle göra med maten, säger Birgitta.
- 'Ja...',sa hon, 'min mamma kan ju åka och handla ...'. Då sa jag: 'Låt mig ta hand om det'. Min man Ove Pihl gör ju kokböcker, så han hjälpte mig med en meny, och sedan gick vi till Östermalmshallen och köpte all mat för fyra dagar som vakuumförpackades. Därefter beställde jag en midsommarstång till gårdsplanen, blomsterkransar till alla flickorna och ställde in nyplockade ängsblomsbuketter på nattduksborden."

Jag säger, med F. Scott Fitzgeralds ord: "Let me tell you about the very rich. They are different from you and me."

Tillägg

Nu när jag sovit på saken inser jag att det finns ett annat sätt att läsa dagboken. Jag var inte bara en tjugoettåring som grät hela tiden och tillbringade mer tid med att äta kakor och se på teve än se sevärdheter när jag var utomlands. Jag var också en tjugoettåring som åkte ensam till USA, stegade in på tre olika teaterskolor och bokade auditions, höll föredrag om Sverige på en highschool utan att tveka och som visade en häpnadsväckande förmåga att lära känna nya människor. Fick jag hjälp med att ringa från en telefonautomat umgicks jag sedan med den personen varenda dag i en vecka. Flera gånger träffade jag nya människor - och flyttade in till dem nästa dag. Några av dem har jag fortfarande kontakt med.

Kanske är det i själva verket mitt tjugoettåriga jag som borde ta ett snack med fyrtiofemåringen?