Anonyma monomaner
Hej, jag heter Heliotropen och jag är monoman. Länge trodde jag att jag skulle kunna hålla den rena, vita linjen. Bli en sådan som är bara svalt intresserad av en massa ämnen. En sådan som hellre lyssnar än pratar själv. Som faktiskt smidigt kan gå in i en diskussion om, säg, Henke Larsson, eller flugfiske, eller den senaste hådeteven. Men ... jag har misslyckats igen.
Det som gläder mig, som gör att jag ändå kan stiga upp ur sängen på morgnarna med något som liknar självkänsla i behåll, är att jag inser att jag inte är ensam. Det är inte bara bland aspebergerutmanade jag kan hitta gelikar. De finns faktiskt närmare än så. Om jag på måfå väljer tio länkar ur vår bokmärkeslista i Safari ser de ut så här:
1. Anders gitarrkurs
2. Gitarrtabulatur
3. Brudens blogg om brudar
4. Närabögenupplevelser
5. Qruiser.com
6. Sexradikal.nu. Queer sexualpolitik
7. T-boy's daily adventures in the world of heteronormativity
8. Hur stämmer jag gitarren? Musikakuten ger dig svaret!
9. Sienzo - Digital Music Mentor
10. Ultimate Guitar Tabs Archive
Av detta kan man säkert dra många slutsatser. Den slutsats man bör dra är att det i mitt hus bor en person som är helt besatt av att lära sig spela gitarr, och en person som är helt besatt av att skriva en roman som delvis har hbt-tema.
Dessutom har vi ett stycke hästbesatt åttaåring. Hon surfar inte så mycket än, däremot säger hon hela dagarna sådant som: "Mamma, ser de här byxorna ut som ridbyxor?" "Mamma, ser jag ut som jag skulle åka och rida nu?" "Mamma, kan du låta som en häst igen?" "Mamma, vad hette den här delen av en häst nu igen? Bög?" (Ja, det är lätt att blanda ihop saker och ting i det här huset.) För att inte tala om: "Mamma, jag vill börja rida. Jag vill börja rida! Jag vill börja rida! Jag vill börja rida!"
Vad är du besatt av?
Etiketter: besatthet, de tolv stegen, hästar, monomani