Tjugoandra luckan - Upp som en sol och ned som en pannkaka

Mina barn har ganska olika tilltro till min förmåga.

En dag i höstas var lilla A och jag och hälsade på på gamla jobbet och lilla A tyckte det var läge att muntra upp mig lite:
- Mamma, du är visst bra på att jobba även om inte din chef tyckte det.

När det var ett nytt jobb på gång spände lilla M ögonen i mig och sa:
- Mamma, har du ljugit och sagt att du är bra?

P.S. angående lucka tjugoett. Lilla M låter hälsa att spöket ska hjälpa till att fixa världsfreden. Hon ligger uppenbarligen i hårdträning för Miss Universum 2018.

Snabbenkät - svara nu!

Nej, det här är ingen lucka. Det här är en "var med och bestäm Heliotropens liv-"funktion. Frågan du ska besvara NU är alltså:

Ska man ta det där okej jobbet, eller ska man hålla ut och vänta på Jobbet med stort J, nu när man har chansen? Jag har alltså fått ett erbjudande. Det är ett vikariat, men kommer troligtvis att bli en fast tjänst. Allt med det är okej, men inte mer. Lönen är hyfsad, jag får jobba deltid och själv bestämma mina arbetstider helt fritt, det ligger bra geografiskt, stämningen verkar trevlig, verksamheten är något jag kan tro på och gilla, jag får byta bransch osv. Däremot är arbetsuppgifterna rätt tråkiga, åtminstone till en början, och jag är inte säker på vad jag tycker om chefen.

Valet står alltså mellan något ganska tryggt, där jag får utrymme för resten av mitt liv, för att vara mamma och för att skriva samtidigt som jag får en stabil ekonomi, och att våga ta språnget och tro på att det kommer andra och bättre saker på det nya året.

Berätta nu hur jag ska göra! Även lyxproblem kan vara ganska svåra.

Tillägg 14.30:
Säga vad man vill om mitt liv, men tråkigt är det inte. Nu ändrar vi förutsättningarna lite eftersom ett nytt alternativ dykt upp:
1. Okejjobbet.
2. Prestigejobbet - har egentligen allt utom att det bara löper till juni månad. Jag har ett nästan reellt erbjudande om något som helt klart skulle vara Jobbet, om det var fast. Nu är det på fem månader, med eventuell förlängning till hösten. Nu pratar vi inte om något "ta det lugnt medan barnen är små"-jobb, utan ett fullt ös-dito. Kul, utmanande, svårt, stressande. Med arbetsuppgifter jag älskar och på en plats jag gillar, men med relativt lång resväg.
3. Bida min tid.

Och för övrigt ska jag vara statist i en tv-serie i morgon kväll. På tal om att inte ha tråkigt. Och just nu städar jag bokhyllor. Pervers som jag är gillar jag det också.

Timing is everything

Universum har i sin outgrundliga vishet bestämt att detta var rätt dag för min mamma att åka in på sjukhus. Sedan hon trillade och slog sig har hon inte bara varit en dysterkvist i mästarklass ("Nej, jag vill inte komma hem till er. Jag vill bara sitta här och gråta.") utan också haft problem med svullna fötter som blivit svullna anklar som blivit svullna underben som blivit svullna ben. Idag åkte brorsan in med henne. Troligtvis är det hjärtat som inte orkar med.

Universum bestämde också att det här var rätt dag för mitt företags högsta chef att skicka hem ett sommarbrev till mig. "Tack för ett bra år. Förändringarna går åt rätt håll. Blablabla tjafs tjafs." Mina barn blev lite förvånade över att se mig öppna ett brev och sedan riva sönder innehållet i mikroskopiska bitar.

Nu kommer jag troligtvis att tillbringa kvällen på Karolinska sjukhuset. Men det är ju också kul.

Jobbångest

Jag sitter på jobbet med starka undergångskänslor. Är kallad till ett "hemligt" uppföljningsmöte med min chef klockan ett. Ingen av de som jag är säker på kommer att få ett jobb verkar ha fått en liknande kallelse. Det ger mig en stark känsla av att det inte kommer att gå bra. Min arbetslust är inte på topp, skulle man kunna säga.

Jag återkommer lite senare med en rapport.