Gråa hår

Och den dagen jag får för mig att mitt hår är så grått att jag borde färga det ska jag ta mig en titt på Helen Mirren. Finns det något stiligare? Ännu tjusigare var hon på årets Oscarsgala, men jag hittar inga bilder på nätet ännu.

Munktillverkning

Det här måste vara mitt bästa jobberbjudande hittills. Monster.se är riktiga klippor!

Heliotropen - snart på en prispall nära dig

Jag går med en stegräknare på mig sedan några veckor tillbaka. Mitt mål är att snitta på elvatusen steg om dagen, vilket är en bra grundnivå för en tant i sina bästa år. Min jättebilliga stegräknare som bara räknade just steg gick dessvärre sönder efter ett par veckor så nu går jag med en från Viktväktarna, som envisas med att räkna allt möjligt och för det mesta helt bort i tok. Idag har jag hittills gått elvatusen etthundrasjuttiosex steg, vilket påstås motsvara två komma två kilometer (!) och en bonuspoint. Vilken tur! Då gjorde ju den där McFeasten, pommes fritesen, cappuccinon, semlan och den halva chokladbollen ingenting.

Det är bra att det är sportlov, så att man hinner ägna sig åt sin bästa gren!

Heliotropen läser Allt i hemmet

Man skulle kunna
- byta köksluckor
- lägga nytt golv av bambu i vardagsrummet
- helkakla gästtoaletten
- bygga en walk-in-closet
- pryda sin trädgård med rostiga saker
- börja samla på danska designklassiker
- inreda ljust och lantligt
- utplåna gränsen mellan ute och inne
- köpa nya, blåa saker till hela huset
- måla alla väggar vita
- köpa avskavda möbler på loppis
- köpa helt nya möbler och skava av färgen själv (då blir det danskt!)
- skaffa en fondtapet till sovrummet
- kakla in badkaret
- frossa i mosaik
- skaffa ett tassbadkar
- köpa snyggare städprylar.

Eller så kan man låta bli.


"Bra förvaring är a och o om man vill skapa ordning och reda hemma," säger Allt i hemmets inredare. Lilla A missade att läsa det numret.

Deklaration

Eftersom jag numera ingår i det svenska utbildningssystemet tänkte jag att det var dags att ta ställning i den pågående debatten: Nuvarande regering tror att studenter/invandrare/skolelever osv automatiskt lär sig mer om man inför fler betygssteg och fler prov. Det tror inte jag.

Jag tror inte heller att jag kommer att godkänna blivande svensklärare som inte kan svenska. Och för den som tror att det sista var rasistiskt kan jag avslöja att bland de tentor jag rättat hittills fann jag gott om bevis på att "svenskar" inte heller kan svenska.

Ordförståelsetest

Till Alla hjärtans dag gjorde lilla A, lilla M och kompisen L chokladbollar att bjuda alla vänner på. Det blev några över och igår, när vi kom hem och ville fika, bestämde vi oss för att äta upp dem.
Mamma till lilla A: - Du kan väl dela upp chokladbollarna så att det blir rättvist.
Det gjorde hon gärna. Efter en stund kom hon in till mig med två stycken.
Mamma: - Var det allt jag fick?
Lilla A: - Ja, du fick två och vi fick sju.
Mamma: - Och det tycker du var rättvist?
Lilla A, upprört: - Men det skulle ju vara rättvist för oss!

Rättvisa är det däremot att jag vunnit på konstlotteriet på mitt gamla jobb!

Dementi

Nu säger jag det här en gång för alla: Jag färgar inte håret! Ingen blir längre förvånad när jag säger hur gammal jag är, det var länge sedan någon kallade mig söt, ingen normalt funtad människa skulle påstå att jag har samma figur som för tjugo år sedan och unga män flirtar inte med mig längre, så ni måste ge mig det här: Jag har inte särskilt många gråa hår! Och jag lovar att tala om när jag börjar färga det.

Heliotropen - inte längre 25

Upprättelse

Efter att ha nedtecknat mitt livs historia, mer eller mindre, för facket i tisdags fick jag igår följande svar (detaljer ändrade på grund av innehållet):

"Tack för ditt mail.

Jag beklagar verkligen hur du blivit behandlad som övertalig på din avdelning. Det upprörde mig särskilt att läsa vilket bristfälligt stöd du haft från din jobbmatchare. Jag har bett mina kollegor att ta del av din historia och vi kommer att agera på lämpligt sätt gentemot de ansvariga i företaget, utan att åberopa källan.

Företaget har aviserat att man vill teckna ett nytt avtal om övertalighet när det nu gällande löper ut. Vi kommer då att bl.a. att använda dina erfarenheter från processen för att kräva förbättringar. Tyvärr hjälper det inte dig men den behandling du genomgick har i alla fall inte varit förgäves. Det var verkligen en rolig nyhet att du har ett jobb som du trivs med.

Önskar dig all lycka och hälsa för framtiden."

Det kändes bra.

Kört fast

Heja-ropen var väldigt trevliga, men nu tänker jag förta stämningen en liten aning i alla fall. (Fast det är inte så farligt som det låter.)

På eftermiddagen sjönk mitt humör när vi skulle på lilla A:s dans. Lilla M är paniskt rädd för hissar och jag för en evig kampanj för att få henne att åka ändå, i terapeutiskt syfte. I går misslyckades jag, så lilla A och jag åkte hiss och lilla M sprang fem trappor.

Mellan våning fyra och fem fastnar hissjäveln. Det har hänt förut i just den hissen, men då brukar den komma igång direkt om man bara trycker på en annan knapp. Nu sitter vi verkligen fast. På andra sidan står lilla M.
Mamma: "Gå och säg till någon att vi sitter fast."
Lilla M: "Nej, jag vågar inte."
Mamma: "Men du måste. Vi sitter ju fast!"
Lilla M: "Vad ska jag säga då?"
Mamma, nu lätt desperat: "Att vi sitter fast!"
Lilla M: "Nej, jag vågar inte."
Mamma trycker på larmet som får hela trapphuset att vibrera. Ingen kommer. Lilla A håller för öronen men verkar annars helt lugn. Några evigheter senare får hissen plötsligt för sig att åka ner till plan 4 och vi kliver av.

När vi kom in på dansen var åtminstone jag fortfarande rätt skakig. Jag diggar inte låsta dörrar och små utrymmen jag heller. Så jag kastade mig över första bästa ansvarig och berättade att vi suttit fast i hissen. Hon suckade tungt.
"Ja tänk, det har hänt hela dagen. I morse satt en förståndshandikappad fast och det var jobbigt, då du tro." Hallå! Sätt en lapp på hissdörren!

När dansen var slut gick vi ner.

Sol i hjärta och sinne

Jag känner mig plötsligt på så oförskämt gott humör. Kanske beror det på att jag var ute och hade trevligt i går med kära Botilda. Vi drack vin så att vi blev fnissiga, roades av att Akademibokhandeln i Skrapan rekommenderar Scener ur ett äktenskap som Alla hjärtans dag-present, och stördes knappt ens av att hovmästarinnan i baren högst upp var osedvanligt snorkig. Fast om jag var en sådan där elak bloggare skulle jag hänga ut henne med namn och bild.

Kanske beror humöret också på att jag gjort något som jag ältat så länge: Jag har skrivit till min före detta chef om en utvärdering han gjort av mig som ska ligga till grund för mitt betyg, och jag har skrivit till facket om alla turer under hösten. Det känns så befriande att ha det gjort. Nu hoppas jag att jag ska kunna sluta älta det i alla fall! Fast känner jag min gamla arbetsgivare rätt återkommer de väl snart med något annat jag kan reta upp mig på.

Även solen har sina fläckar

För att inte stöta mig med mina känsligare läsare ska jag nu lämna könsorden bakom mig. (Men ni som är nyfikna på att se precis hur brännbart det kan vara med kvinnokroppen kan ju roa er med att slå upp orden i Conservapedia också.)

Nu tänkte jag prata om något som ur mitt perspektiv är långt mer stötande: Det faktum att jag föddes med en mängd defekter. Visst har jag goda sidor också, men ibland undrar jag vad naturen egentligen pysslar med, speciellt när det gäller minnet.

Jag är till exempel född helt utan färgminne. Jag kan se färger alltså, jag kan bara inte komma ihåg dem. Så att ställa frågor som "Vad hade hon på sig?" eller "Vad var det för färg på bilen de skjutsade hem dig i?" eller "Vad hade killen som just gick ut ur rummet för färg på sin tröja?" är helt meningslöst. Jag kan med nöd och näppe prestera ett "ljus" eller "mörk", men ganska ofta inte det heller. Därför blir jag alltid lite fnissig vid sådana där diskussioner som ofta uppstår i amerikanska sitcoms när killen inte minns vad tjejen hade på sig vid första dejten. Minns jag vad jag hade på mig när jag var ute med maken första gången? Skulle inte tro det. Men jag tror att jag bar vitt när vi gifte oss.

Som om inte detta var nog har jag inte heller något minne för varumärken. Jag vet vad vi har för slags dator (tro mig, maken låter mig inte glömma det) och dvd (eftersom den berättar det för en varje gång man slår på den). Men spisen? Torktumlaren? Tv:n? Dammsugaren? Inte så mycket. Jag har till och med vid flera tillfällen hållit långa anföranden om vilka usla mobiltelefoner Sony Ericsson gör och vad bra Nokia är tills jag insåg att jag har en - Sony Ericsson.

Men något som är nästan ännu mer besvärande är det faktum att jag är organisationsblind. Jag kan förstå en organisationsplan när jag ser den, men jag kan inte lägga den på minnet och återge den efteråt. Kanske är jag helt enkelt förstörd av min förra arbetsgivare där organisationen var extremt dynamisk, om man säger så. Fast vid närmare eftertanke är nog problemet äldre än så. Jag hade en gång ett uppdrag för UD och skickades då att intervjua ett XX-råd. Av storleken på hans rum och de omgivande medarbetarnas respektfulla tonläge förstod jag att han var högt uppsatt, men hur högt? Ingen aning. Ni kan i alla fall dra slutsatsen att om ni upplever mig som väldigt frisinnad och demokratisk för att jag behandlar alla människor likadant så beror det helt enkelt på att jag är för dum för att fatta vem jag borde smöra för.

Har du också några defekter?

Om snoppar och snippor

Kajsa skrev härom dagen om att hon har låg humor. Inte längre än min, får jag lust att utbrista, men det låter så tävlingsinriktat. De som tillbringat mycket tid med mig vet dock att jag kan vara ganska enkelspårig. Ni förstår säkert också hur jag reagerade igår när jag alldeles oskylidgt stod i en lunchkö med mina kolleger och plötsligt hörde ord som "penis" och "vagina" bakom mig.

Naturligtvis användes de i ett rent vetenskapligt syfte. Det visade sig att en kollega till mig driver ett mindre forskningsprojekt där hon helt enkelt slår upp orden "penis", "vagina" och "klitoris" i olika uppslagsverk och ser hur de definieras. En brittisk undersökning har nämligen visat att det ligger sexism inbakad i själva ordförklaringarna i många uppslagsverk. "Spännande", frustade jag fram medan jag fnissade som en femteklassare. Men det är sant. Det är ju spännnade.

Så för att visa hur seriöst vetenskaplig jag är, gick jag hem och slog upp orden i mitt gamla Bra Böcker-lexikon. Utan att gå för djupt i analysen kunde jag ändå konstatera några intressanta saker. Artikeln om penisen består av 72 ord. Det är en rätt lång beskrivning av uppbyggnad och en jämförelse med andra arter. Slår jag upp klitoris består artikeln av 23 ord. Det finns en kort beskrivning av vad den sitter (och det är ju lovvärt) och så står det att den "motsvarar utvecklingsmässigt mannens penis". Ifall andra arter är begåvade med denna lilla fiffiga pryl vet jag fortfarande inte. När jag slutligen slår upp vagina står det bara "se könsorganen". Den kvalificerar sig alltså inte ens för en egen artikel. Lite intressant tycker jag allt att det var, i ett uppslagsverk från 80-talet.

Vidare mot Wikipedia! I den engelska versionen är det ingen större skillnad på artikellängden, men under ordet klitoris kan man läsa om det tragiska faktum att nämnda kroppsdel inte upptäcktes förrän på 1500-talet! Hur de stackars kvinnorna under antiken och medeltiden klarade sig framgår inte.

Om galna amerikaner

Gillar du att reta upp dig? Då kan jag rekommendera sajten Conservapedia, som säger sig vara konkurrenter till Wikipedia. Eftersom Wikipedia är så opålitliga och uppenbart liberala ville de skapa en konservativ motvikt. Om ironin i förra meningen inte framgick ber jag om ursäkt. Här finns många minnesvärda uppslagsord. Testa till exempel "homosexuality" eller "dinosaurs", eller slå upp någon av de demokratiska presidentkandidaterna. Sällan har jag känt mig så generad över att tillhöra den kristna värdegemenskapen.

Vad jag gillar

Jessika skrev häromdagen om saker hon tycker om och jag tycker att det var ett lovvärt initiativ. Det är lätt att man gnäller för mycket. Så nu ska jag koncentrera mig en stund på sådant jag tycker är bra:

- Lilla M:s garv. Det finns ingen som skrattar som hon - med vidöppen mun och hela kroppen med på noterna. Samma garv nu som när hon var bebis. Jag hoppas att hon aldrig lägger av med det.
- Lilla A:s fingrar och tår. Visst, jag tycker om allt på mina barn, men just fingrarna och tårna på min minsta gör mig alldeles hänförd.
- Att få sms från en god vän. Spelar inte så stor roll vad det står. Det är en bra påminnelse om att man har vänner och att de tänker på en.
- Att ta en promenad en sådan där dag när kroppen känns lätt och stark.
- Cappuccino i riktiga koppar, med mönster i mjölkskummet.
- Kommentarer i min blogg. Det är väl lite billigt att skriva det här, men jag gillar det verkligen!
- Att försvinna in i den fiktiva värld jag själv skapat.
- Att dela interna skämt med min man.
- När någon av mina hibiskusar blommar.
- Att sitta i solen och äta en glass.
- Ett fint dukat bord - hemma hos mig.
- Böcker som jag måste läsa till och med i rulltrappan för att det inte går att släppa dem.
- Att sätta på mig nya kläder, även om det bara är ett par sockor.
- När lilla A skriver mitt namn på en teckning, snett och vint och med en del bokstäver bak och fram.
- Skottland.
- Att dansa med mina barn.
- Mörk choklad.
- Lukten av mina döttrars hår, när det luktar av dem och inte schampo.
- Att ha nybäddat i sängen.
- Att stå inför en grupp studenter och känna att jag vet vad jag pratar om.
- Att få vara ensam en stund på dagen en vardag.
- När jag kommer på en ny idé.
- Popcorn och en bra film, samtidigt.
- Att vara i ett rum fullt med människor jag tycker om.

Vad gillar du?